John Ericssons ångspruta


John Ericssons ångspruta (13kB)

Fakta

Världens första ångspruta konstruerades av John Ericsson och John Braithwaite i London 1829-30.

Ångmaskinen drev en dubbelverkande kolvpump kopplad till en klockliknande luftkammare för att ge ett jämnt vattenflöde. Draget i elden kunde förstärkas med hjälp av en mekanisk blåsbälg som John Ericsson hade tagit patent på. Rökgaserna gick ut via en skorsten som lagts i en spiral bakom kustbocken. Ångpannan kunde på kort tid åstadkomma nödvändigt ångtryck. Tiden för påeldning kom ner till 10 minuter. Ericsson föreslog att pannan kunde hållas fylld med varmt vatten för att snabbare få upp trycket.

Den första maskinen byggdes för att prova tekniken och dess effekt var 10 "hästars". Provet blev så lyckat att man direkt gjorde en något mindre maskin med effekten 6 "hästar". Den gav 680 l/min vid ett tryck av 30 meter vattenpelare. Ångsprutan var hästdragen, försedd med fjädrande hjul och vägde ca 2.500 kg.

Den tjänstgjorde med gått resultat vid flera bränder i London men mottogs ändå med misstro trots att de vid flera tillfällen kunde användas gratis och visa mycket god kapacitet och uthållighet. En spruta togs med på en uppvisningsresa till Frankrike där den med stor succé användes i flera städer. Dessutom hann man med besök i Moskva med samma framgång. En såldes till Liverpools hamn och var i bruk under många år.

Fyra eller fem sprutor byggdes. Men ingen spruta såldes i London och efterfrågan på ångsprutor var ringa och produktionen inställdes. Ingen av de som byggdes är bevarade.

comet.gif (45771 bytes)

En särskilt vacker konstruktion, som kallades "The Comet", bygges till kungen av Preussen (1832). Berlin blev därmed den första huvudstad i världen, som använde sig av John Ericssons ångspruta. Den var märkt "From Braithwaite & Ericsson".

John Ericsson flyttade till New York och där utlystes, i november 1839, en pristävling för att utveckla en effektiv ångspruta ty även amerikanska storstäder var svårt hemsökta av eldsvådor. John Ericsson, som just då anlänt, deltog i denna tävling. Han vann tävlingen utan svårighet och fick den stora guldmedalj av The Mechanics Institute i New York. Ett högst komplimenterade tal hölls av presidenten.

Newyork.gif (59523 bytes)

Konstruktionen hade förbättrats och på en minut kastade den 1.300 l vatten 45 m upp i luften. Den ansågs motsvara 108 mans arbete. Men även i New York möttes den nya tekniken av misstro trots att tidningarna skrev om den fantastiska maskinen. Ericssons amerikanska ångspruta skiljer sig från de första på några punkter;

·         ångpannans vertikala del är rektangulär

·         hela maskinen är lägre genom att pannan har sänkts

·         New York maskinen är elegantare

Sprutan i New York blev dock aldrig byggd - John Ericsson vann priset för konstruktionen.

Han var även i detta sammanhang före sin tid och uppfinningen slog inte igenom förrän senare. I brandhistoriska verk synes de komma i allmänt bruk först 1850-60.

Projekt för framtiden

Klubben har planerat ett projekt för att tillverka kopior av den ångspruta som konstruerades i New York. Ericsson har själv beskrivit och ritat sin ångspruta. Hans egna ritningar och ord finns alltså som underlag för att nu, drygt 160 år senare, ta upp tillverkningen av en berömd och prisbelönt maskin.

I ett och samma projekt kan John Ericsson, ångdrift och äldre teknik för brandsläckning ihågkommas. En kopia av Ericssons eleganta ångspruta skulle bli en stor attraktion vart än den visas. En sådan maskin vore intressant till och med i andra länder. Vi tror att det finns en internationell marknad för dessa unika maskiner.

Utöver sådana fullstora kopior kan man göra dem i skala 1:3 och mindre modeller för inomhusbruk. Alla ska vara funktionsdugliga.

Kontakter

Klubben har under åren haft kontakter med många organisationer bla.

·         John Ericsson sällskapet i Sverige

·         John Ericsson Society i USA

·         Science Museum i London

·         Museum of Science and Industry, Manchester

·         American Swedish Historical Museum, Philadelphia

·         The Library of Congress, USA

·         Brandcheferna i London och Berlin

·         Tekniska Museet och Kungliga Biblioteket

Till detta kommer ett stort antal kontakter med enskilda personer som på olika sätt givit oss tips och uppmuntran.

Planering

Tillverkning kan göras i Storfors där det finns kunnande och viss tradition inom ång- och rörteknik. Som underlag har vi bilder och beskrivningar. Föreningen fortsätter att samla fakta.

Det första steget är att göra konstruktionsritningar för att få ett grepp om kostnader.

Stöd

Stöd kommer att behövas på olika sätt.

Ett sätt att ge stöd är att köpa en vackert inramad reproduktion av John Ericssons egen ritning på sin ångspruta. Tavlans storlek är 33x45 cm. Den har en snygg, gammaldags ram och är en prydnad på väggen. Den säljs för 2000 kr och överskottet kommer att användas för att finansiera ritningar.

Den färglagda bilden på hemsidan säljs för 500 kr.

Tavlorna beställs genom Björn Albinson, Allmogegatan 7, 654 65 Karlstad. Tfn bostad 054-212749
E-post: albinson@bredband.net
Porto/frakt ingår. Björn ger även upplysningar om projektet.
E-post till klubben är info@brandhistoriska.org

Sponsorstöd (32kB)

Läget juli 2016

Förstudien är klar sedan flera år. Ångsprutan kommer att bli unik och kopplingen till John Ericsson är det viktigaste säljargumentet.

Projektet har granskats av maskin- och ångkunniga personer.

Projektgruppen har redovisat arbetet för flera intressenter. Dessa samtal visar att vi själva måste skapa efterfrågan på ångsprutor.

Projektet har redovisats vid träff med Tekniska Museets vänner 2009.

Ett alternativ (2016) är att sammanställa allt vi fått fram i en skrift.